Den känslosamma fisketuren

Jag ska ut på gäddfiske med brorsan. Jag hade laddat i flera dagar tills vi ska ut. Vi ska gå upp tidigt så vi är ute i bra tid innan solen går upp över trädtopparna.

Jag sitter framför skrivbordet och brynar mina krokar så att de ska vara så vassa som möjligt. Inget fick gå fel. Den här gången ville jag verkligen få den gäddan många gäddfiskare strävar efter. 10+aren, en gädda som väger över 10kg. Vi ska gäddmeta med mört i frivattnet jag och brorsan. Men jag visste att det fanns mycket bråte och annat som fisken skulle kunna gå in i där vi skulle fiska.

Jag vaknar upp och kollar på klockan och ser att den är 03:45. Tanken som jag får då är att idag känns det hett! Vi sätter oss i bilen och åker iväg. Bilen var redan färdigpackad från dagen innan så allt var redan klart. Vi kommer fram till sjön. Det är mörkt men eftersom det är augusti så går solen upp ganska tidigt. Vi tar i båten i vattnet och åker ut, det ligger en tjock dimma längst vattnet. Vi kommer fram till platsen och ankrar upp med båda ankare så att vi ska stå stabilt. Tacklar upp mörten på tacklet och kastar ut.

Det går lite över en timme av stillhet, det är nästan helt blankt på vattenytan och dimman har precis lagt sig. Jag kollar åt sidan. Jag kan inte se flötet men jag ser små ringar på vattenytan ifrån där flötet har dykt. Linan börjar gå ut, jag nitar. Känner att det är lite tyngd i mothugget men märker att fisken simmar mot mig. Jag sätter en riktig press på fisken, jag har stenhård broms för att den inte ska få gå ner i något på botten. Men fisken tar lina kanske 5-7 m, jag vågar inte pressa fisken mera då jag bara använder storlek 4 krok på tacklet och chansar på att den inte ska gå fast sig. Fisken stannar och jag känner sedan att den har gått fast sig. Fisken sitter inte kvar längre och jag känner att jag sitter i något repliknande eller något. Men den sitter inte fast i ankarlinan till båten så det är bara att dra och hoppas på det bästa. Linan går av.

Jag tacklar om och tar nya tag. Att jag kan har tappat en fisk som skulle kunna varit mitt nya personbästa känns tungt. Det tar kanske en två timmar. Jag kollar på flötet och ser hur flötet bara går åt sidan, dit där det inte bara får simma emot. Det ligger en stock i vattnet som fisken simmar emot som suttit kvar sedan flottningen. Jag sätter mothugget så fort jag bara kan men får inte stopp på den. Fisken simmar under stocken och hoppar och ruskar i luften och ser att det är i alla fall en 8+ gädda. Jag lyckas få bort den från stocken och drillar den en stund mitt i en rusning så går linan. Linan måste ha blivit nött mot stocken och blivit dålig. Jag bryter nästan ihop. Det känns som att det är jag som har kvar tacklet i munnen. Att jag hade tappat en bra gädda innan på samma dag gjorde inte känslan bättre. Det jag mår mest dåligt över att jag visste att en av gäddorna simmade runt med ett tackel i munnen.

Då jag tappat två potentiella gädd-pb:n så var inte humöret på topp. Efter någon timme av frustration så dyker flötet en tredje gång, men fisken känns inte riktigt som en gädda. Det känns som en gös. Jag ser att det är en skaplig gös och får in den i håven. Det är en skaplig gös och ett nytt gös:pb ca 4kg. Vilket räddar humöret bra mycket för mig. Men en sak jag vet är att om jag skulle utöva samma sorts fiske på den platsen igen ska jag ha längre spön och lite grövre gods på kroken innan jag ska våga fiska där igen.

Här är bilden på gösen som blev en liten tröstfisk för dagen.

image

 

Föregående

Flugfiskets glädje

Nästa

En lyckad Augustikväll

  1. En dag där din otur var i farten igen. Vi drar en 10a där i vinter istället!

Kommentera

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén