Britt-Marie vaknade tidigt som hon alltid gör 06:10, civiliserade personer går upp tidigt. Hon tänker på om Kent skulle varit här. Då skulle hon ha behöva dukat upp för frukost åt honom. Men nu är inte Kent här. Inte hans barn heller. Nu bor jag i Borg, mitt ute i ingenstans. Tänk om Kent hade sett mig nu. Det känns som att livet har blivit till en boll som sparkas åt alla håll. Man vet aldrig vart dagen ska ta vägen.

Britt-Marie hör något prasslande på undervåningen, hon ser sedan i ögonvrån att det är Banks hund. Vad i all sin dar gör den här!? Tänker Britt-Marie.
Hon har fullt upp med att göra sin frukost. Hunden ska väl jag inte behöva ta hand om. Tänker Britt-Marie för sig själv som hon brukar göra. Hunden börjar att skälla, hör något dunsande från undervåningen och något som låter på golvet.

-Plopp plopp!
Det ploppade ljudet kommer närmare, det är Bank och hennes käpp som låter.
-Vad har du gjort nu då? Frågar Bank
-Jag har inte gjort någonting!? Jag försöker göra min frukost.Säger Britt-Marie som om det var en självklarhet att man måste få göra sin frukost.

Jag förstår inte hur dessa ociviliserade personer som lever här i Borg tänker. Bank har en slitet nattlinne på sig som om hon skulle ha haft den i en torktummlare. En sådan som Kent inte förstod att det sliter på kläderna. Han kommenterade alltid om varför jag skulle dropptorka kläderna.

Britt-Marie får medkänsla med Bank hur hemskt det ska vara att ha sådant nattlinne på sig. Britt-Marie hade aldrig kunnat leva med att ha slitna kläder på sig. Hon visste tidigare inte vad hon skulle göra under dagen för hon hade inget jobb idag. Men idag ska hon leta upp en klädaffär och köpa ett nattlinne till Bank. Då kanske hon skulle vara lite mer trevlig emot henne, tänker Britt-Marie för sig själv sådär som hon brukar göra.

image