Britt-Marie står utanför dörren framför den så kallade butiken. Ingen är där fast dom öppnade för tio minuter sedan.
Högst olämpligt att komman sent, mumlar Britt-Marie för sig själv.
Men hon har förstås inga fördommar. Hon tolererar förstås inte detta men hon har inga fördommar som sagt. När hon bestämmer sig att gå därifrån ser hon Vega springandes längds vägen till butiken.
Förlåt att jag komm sent, säger Vega när hon kommer fram till butiken.
De är högst olämpligt att komma sent till ett arbete, säger Britt-Marie med upprörd röst, inte alls arg.
Alla kan komma sent, konstaterar Vega.
Vera låser upp dörren och dom går in. Britt-Marie ställer sig vid bänken. Vega tar fram två flaskor Faxin och en bikarbonatburk. Hon betalar och börjar gå ut när hon ser en BMW glida in på parkeringen. Det är en man som hon väl känner igen som kliver ut ur bilen. Vega märker att Britt-Marie stannar till och frågar vem de är.
Det är Kent, lyckas Britt-Marie klämma fram.
Din gamla man, undrar Vera intresserat.
Ha, mumlar Britt-Marie dystert.
Kent går mot affären utan att lägga märke till Britt-Marie. Han steppar in i affären och roffar åt sig ett bullpaket och en Coca-Cola. Sedan går han till disken utan att ens lägga märke till att Britt-Marie är i samma rum. Inte förrän han betalat. Han bara hälsar och går mot bilen. Britt-Marie säger ingenting. Men skriker inombords.

Slut