Fiskerapport.

Det här är en sammanfattning av en dag under höstfiskeveckan och jag har valt den för att det är ett av mina absolut bästa fiskeminnen allt började… Onsdagen den 21/10 2015 det var min grupps tur att få spinnfiska i småris sjön som ligger mellan Forshaga och Deje. Vi åkte dit med skolans minibussar och var framme runt åtta tiden på morgonen. Så fort jag hade klivit ur minibussen så kände jag hur lukten av fallna höstlöv tillsammans med den obehagliga känslan av att den kalla luften biter tag i näsborrarna utan att man ens är i närheten av att vara beredd på det. Och då blev jag påmind om många tidigare fångstgivande fisketurer under liknande klimat vilket väckte stor optimism för den här fisketuren.

Vi lastade båtarna fulla med fiskeutrustning och installerade till sist fast elmotorerna och åkte ut. Jag hade vid gruppindelningen fått förmånen att få åka ut ensam tillsammans med läraren då han har bättre lokalkunskap om sjön än någon annan av oss elever. Fisket började segt men det var fortfarande förväntansfullt då min fiskeinstruktör hade känning redan på tredje kastet. Men fiskelyckan förblev för oss båda och vi provade alla olika sorters spinnbeten som kan tänkas. Vi provade Skeddrag, Spinnare, Wobbler och till sist även Jerkbait och jag stod och nötade länge med min abborrfärgade svartzonker mc my men inte ett hugg.

Vi flyttade på oss i ett sista tappert försök och stämningen var ungefär som en dag på jobbet då man har jobbat över och man får reda på att tåget hem att är inställt p,g,a urspårning. Jag gjorde ett tiotal kast utan någon lycka och moralen sjönk ännu mer, men helt plötsligt när jag tog hem betet och hade det ca tre meter från båten så beundrade jag rörelserna på betet och förstod inte hur en så här bra imitation på en skadad abborre inte kunde fresta en enda gädda efter tre timmars konstant fiske. Men när jag skulle göra mitt sista ryck i spöet såg jag en stor mörk brungrön strömlinjeformad skugga som attackerade betet och jag var lika oförstående om vad som hade hänt som en stenåldersmänniska på jobbintervju. Men så fort jag kände den oförglömliga känslan av att nästan hålla på att tappa spöet när fisken försökte rusa samtidigt som slirbromsen var ställd på det trögsta läget så vaknade jag genast till och åtgärdade snabbt detta genom att lätta på slirbromsen och låta gäddan dra ut flera meter lina innan jag drog åt bromsen och satte emot. När jag fick se en första glimt av gäddan då den simmade förbi båten i en vändning förstod jag direkt ett det rörde sig om en stor gädda tillräckligt stor för att vara ett nytt personbästa. Och efter en kort stunds drillning var den helt slut och min fiskeinstruktör kunde landa den. Den visade sig väga 5,3 kilo och var 94 centimeter lång och efter en snabb dokumentation av gäddan så fick den gå tillbaka och jag har aldrig varit gladare över att sticka ner händerna i ett iskallt sjövatten med en ovanligt kall höst temperatur för att återsätta en fisk.
image